carrosbak.blogg.se

Jag vill säga Tack. 

Tack för all värme ni skänkte vår familj i fredags.

Alla fina kommentarer. Dom värmer. 

Mitt i all sorg som vi upplevede efter Karl. Så fick vi även glädjen i att Alfred skapades. 

Det var en turbulent graviditet med ständig oro och en kamp mot att hålla sig mentalt på banan. 

Alfred kan aldrig fylla Karls plats, men han blev räddningen för oss. 

Många kanske tycker att jag är för öppen och berättar. Men jag vill berätta, jag vill upplysa. För när jag blev gravid visste jag inte att detta kunde hända. Vi var blåögda. Men när man väl berättar om det, är det tyvärr allt för vanligt. 

Så jag vill aldrig att dessa föräldrarna som går igenom mardrömmen ska behöva känna sig ensamma. Det är ni inte. Och vill ni prata om det, så finns vi här. 

Som familjemedlem och vän så kan man inte göra så mycket, förutom att bara finnas där. För har man inte upplevt det vi upplever så är det inte lätt att prata om det.  Vi upplever alla vår sorg olika. 

Jag behövde prata om det, men inte med vänner eller min sambo. Utan med andra som gått igenom det. Jag tror att det var ett sökande på att det inte var mitt fel att detta hände. 

Men jag är tacksam för att mina familjemedlemmar och vänner som på alla sätt funnits där. 

Karl är vår son, och Sanna vet om att hon har en lillebror i himmelen. När Alfred blir stor nog ska han också få hör om Karl. Jag har 3 barn, det är bara så att ett av mina barn väntar uppe i himmelen.

Tack!